maadelleines

Skamsen över min kropp & 1oo KG

 

Hej vänner! 

IGHHHHH , idag satt den! ÄNTLIGEN satt den. HUNDRA kilo i höftlyft hela tjugo gånger!! Är så galet stolt så ni förstår inte. Det är dock inte "bara" vikterna på stången som räknades i dagens pass. 

Klev över många trösklar idag faktiskt, väldigt skönt. Även om det var lite jobbigt psykiskt så gjorde jag det. Och fy fan vad jag är stolt över det. 

Jag har aldrig varit "smal" i benämning, inte alltid tjock men heller aldrig smal. Har under 10 år av mitt liv, varit skamsen över min kropp, mått dåligt över min kropp & alltid trott att det är på grund utav den som det mesta har blivit fel. Jag har inte orkat hålla samma tempo som dem andra i min ålder, jag vågade inte vara med på idrotten i skolan fullt ut för att mina bröst rörde sig när jag hoppade. Jag visste att folk pratade om det, jag kände hur blickarna förföljde mig i sporthallen. Oavsett om jag hade dubbla bh-ar på mig så rörde dem sig. En del skämtade och stoppade in fotbollar under tröjan för att känn hur "hemskt" det var med så stora bröst. Det fick mig att känna mig så värdelös där och då. 

Jag grät ofta i duschen över att jag inte kunde gå i klänning utan cykelbyxor för att mina lår gnuggades emot varandra och jag fick blödande skavsår på dem. Eller för att min mage stod ut så det såg konstigt ut om jag hade shorts på mig, mina armar har alltid varit stora jag skulle aldrig gå i enbart linne. I flera år grät jag på grund utav saker som jag till 70% inbillade mig. Något jag själv tänkte om mig. 

På sommaren var det extra jobbigt när det är för varmt för att ha på sig en cardigan egentligen men jag var helt inställd på att jag absolut inte kunde gå utan en för att jag hade fettvalkar på ryggen. Jag gick väldigt sällan med bara ben. Mest för att jag alltid varit skamsen över hur stora vader jag har. Men också för att min hud alltid oavsett  varit oerhört blek med en väldigt markerad rosa underton. 

Idag flera år senare så har jag insett att det sitter ju inte i kroppen på det sättet. Ett mål jag alltid haft i livet, eller ja så länge jag kan minnas. Har varit att träna i sport-bh och tights. Det har känts som något som skulle ha varit väldigt väldigt väldigt långt borta. Men idag, kände jag bara nej. Nu gör jag det här. Förvisso hade jag min tjocktröja på mig, men den var uppknäppt och lite utav min mage syntes. Och vet ni, det kändes så bra. Det var ingen som märkbart tittade på mig. Däremot var det tre killar som kollade lite fundersamt på mig när jag lastade på åttio kilo till på stången som redan väger tjugo. Vågar lova att dem var imponerade, haha. 

Tänk inte så mycket på hur ni ser ut, det är klart att det är kul att göra sig vacker och klä upp sig. Men tänk inte så mycket på om du har stora armar, smala armar, stora ben eller små ben. Alla är fina på sitt sätt och det är ingenting NÅGON någonsin ska behöva göra. Våga prata om det med någon som bryr sig! 

Nu ska jag roa mig med Suits ett tag, bara två avsnitt. Sen måste jag sova, eller? 

 

PUSS-M ❤️

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas