maadelleines

Kategori: Okategoriserade

Alldeles pirrig!

Börjar det här inlägget med att bjuda på en bild ifrån en fantastisk solig dag för ett par år sedan. Nu längtar vi nog alla lika mycket till att solen ska värma oss ordentligt, snön försvinna, vårgarderoben uppgraderas och inte minst till att uteserveringarna börjar poppa fram igen! För DÅ är det ju verkligen alldeles alldeles underbart att bara leva. 

Är det inte magiskt ändå hur en sådan förändring i vardagen, alltså bara något så simpelt som solljus kan få oss att gå ifrån halvt deprimerade, trötta och ingen energi alls till att vakna med ett leende på läpparna, känna att det går. Allt går, för nu är det ÄNTLIGEN sol ute! Så himla fantastiskt.  

Torsdag och vi är halvvägs genom vecka 12, gud så tiden går fort. Imorgon vankas det ett gediget extrapass i form av jobb med ungdomar. Känns konstigt att jag snart inte är tonåring längre. Har ändå varit det i 7 år snart... Idag däremot har det inte varit så mycket att göra. Jag vaknade till ett plingande på min dator. Inkorgen till min mejl uppdaterades och siffran slutade på 1997 mejl?! Är det ett skämt tänkte jag och öppnade datorn för att se om det kunde stämma, och jo då. Nästan 2000 mejl som behöver gås igenom, det är något jag verkligen inte prioriterat senaste tiden. Att sortera mina mejl. Förut så var jag stenhård och rensade inkorgen varenda dag, sen började det dyka in fler och fler mejl varje dag. Det är ändå inte överdrivet längesedan jag rensade upp allting. Kan det vara knappt fjorton dagar sedan? Jag tror det. 

Efter att ha suttit i soffan med solen brännandes över mig hela dagen sitter jag istället här och fryser lite. Solen har gått i moln och numer är himlen grå igen. Usch så tråkigt. Ska dra ett par slingor över locktången för att sedan åka och möta Carro på jobbet. Vi planerar någon form av spaning inför vårens kommande festligheter, lite planering av födelsedags firande för mig, allmänt gossip och eventuellt ett glas vin när det börjar skymma ute. Köpte förövrigt denna härligt syrenlila skjorta/blus på Kappahl för ett tag sedan. Känner mig så söt och vårig i pastellfärger, tidigare har jag ju klätt mig mestadels i svart. Dels för att få en slankare siluett men också för att det inte drar till sig sådär väldigt mycket blickar. Nu struntar jag helt ärligt i varför folk tittar på mig. Det bekommer mig inte längre. HÄR finns en så fin blus i liknande färg! 

Läppglanset jag har på bilderna är ifrån Chanel i färgen 104 Lévres Scintillantes, tyvärr tror jag att färgen har utgått men HÄR finns det andra färger i samma formula! 

 

PUSS -M❤️

Barn, födelsedagar & att unna sig

Hej vänner, hur mår ni? 

Förlåt för min frånvaro, men jag har helt enkelt inte haft tid att uppdatera här. Ibland kommer ju livet emellan så att säga. Idag sitter jag i källaren hemma hos mamma framför en tänd kamin med min minsta prinsessa tätt intill mig. Efter en hel dag med födelsedagsfirande för min prinsessa som fyller 10 år imorgon. De äldre småtjejerna spelar tv-spel i hennes rum så jag tog med mig Semlan ner till tv:n. 

Veckan som har varit har varit den sämsta veckan på väldigt länge. Det har varit strul med tågen, jag har mått dåligt, varit stressad och ja allt där emellan. Tränings insatsen har varit NOLL ifrån min sida senaste veckan. Men imorgon blir det ett svettigt pass igen! Söndagar är ju ofta min start på träningsveckan. Får bättra mig, men ja. Ibland blir det ju så helt enkelt. 

Unnade mig den här ljuvliga tröjan ifrån Ralph Lauren nu i veckan efter att ha haft ett smärre sammanbrott med gråt och snor i säkert en timme. Ni vet när man bara känner att livet är hemskt. En fantastisk grön trekvartsärms
T-shirt fick följa med hem också. kan va så att även en till magisk sak fick följa med hem. Men det visar jag er imorgon! HÄR klick kan ni hitta den blommiga t-shirten. HÄR klick kan ni hitta den gröna! 

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att vi alla barnbarn fyller år inom åtta veckor, men nu är hälften av oss ett år äldre. Näst på tur är Semlan och sist ut är jag. Önskelistan i år är väldigt lång, ett par saker ska jag verkligen unna mig själv till min födelsedag. Bland annat ett magiskt armband ifrån Celtini.com denna underbara capen ifrån Busnel, alltså jag finner inte ord för hur fantastisk den är. Så tidlös och enkel. Den skulle passa så bra in i min garderob! HÄR klick

hittar ni den! 

Nu för tiden är jag lite mer sparsam än vad jag var för ett par år sedan. Nu har jag valt att unna mig något när jag uppnått ett mål eller liknande. Så därav mina senaste inköp förra veckan! Jag funderar på att klicka hem någon mer färg utav den enfärgade t-shirten, vi får se hur det blir! 

Jag har en sådan "måste införskaffa" mig lista, på saker som jag egentligen borde prioritera att köpa. Just nu står jeans, skor och strumpor högst upp på den. Kanske inte dem roligaste grejerna att handla men basgarderoben är ju A och O nu när jag vill börja om med den! 

Jag har varit SÅ nära på att beställa ett armband hela veckan men velar mellan färgerna fortfarande så tills jag bestämt mig för en så blir det inget. Givetvis behöver jag nå ett till mål också, inte bara att spendera pengar nu för tiden! 

Är det inte så vackert, lite gulligt men ändå. Det är ju så fint, till en helsvart outfit och capen ifrån Busnel. WOW. Det får blir i höst helt enkelt! 

Nu ska jag tvätta bort sminket och krypa ner i mina ljuvligt gosiga mjukisbyxor framför elden på övervåningen med ett glas vitt. HÄR klick hittar ni byxorna! 

Sov gott med er! 

 

PUSS-M❤️

När tankarna om övervikten tar över...

Hej vänner,

hur mår ni? Jag mår ganska bra, nu i alla fall. Ibland tar ju tankarna över och tårarna kommer. Det är något jag verkligen tycker är viktigt att prata om. För idag anses det ju att man är svag om man pratar om känslor som inte är fantastiska med mera. Förstår ni? Jag kan uppriktigt säga att jag gråter minst en gång om dagen. Inte alltid av lycka, inte alltid av sorg. Men jag gör det ofta. När jag jobbade på en demensavdelning tidigare så fick jag höra att det är förlösande att gråta, alltså att det egentligen är bra att göra det ibland! 

"Att gråta ut släpper lös två typer av hormoner som fungerar som naturligt bedövande medel och har förmågan att lindra smärta. Tårar hjälper oss även att eliminera gifter som samlas i kroppen på grund av stress."

Nu senaste dagarna har jag funderat mycket på mig själv, min kropp, vad jag vill med mitt liv, vilka jag umgås med och så vidare. Det slutade givetvis med tanke på temat för dagen i tårar. (Duschen är ett fantastiskt ställe att gråta ut på) Senaste tiden har jag sollat bort en del människor ur mitt liv som egentligen inte gör mig något gott. Jag är så trött på att folk bara suger ur mig min energi så att jag enbart är irriterad hela tiden. Det är inte något en vän ska göra enligt mig. 

Men, tillbaka till mina tankar om övervikten. Som dock inte är speciellt hög längre. Men, den finns fortfarande kvar, även om jag själv känner att det är stor skillnad, det syns skillnad. Så är det fortfarande något som gör att jag alltid tänker på saker som antagligen inte ens är sanna... Nämligen att folk ger mig komplimanger för att göra mig glad. Förstår ni hur jobbigt det är att så fort någon säger en liten sak som "vad fint sminkad du är idag". Det ända som kommer upp i mitt huvud då är 

"HAN / HON SA BARA DET DÄR FÖR ATT GÖRA MIG GLAD" 

Det kan ju vara konstigt att referera just en sådan sak till min övervikt men det har verkligen satt sig i min hjärna och det kommer nog alltid att finnas där på ett eller annat sätt. Men det blir mindre och mindre för varje dag som går och tårarna kommer allt mer sällan på grund av just den här anledningen. 

När jag satt på tåget hem ifrån kontoret idag så googlade jag lite, quotes är ju en stor passion i mitt liv. Båda dem här citaten har ett så bra budskap. Det första är något jag faktiskt hittade för ett par månader sedan och sa till mig redan då att jag är ju egentligen en jävligt bra tjej. Ganska kul, bra på en hel del saker, jag ser ju ändå rätt bra ut. Det är inte så att jag är ful. Men ändå så kände jag att njae, jag är kanske inte värd något mer än det jag har idag. 

För ungefär en månad sen kom första tecknet ifrån en kompis där jag direkt kände att nej. NU är det bra, nu måste det här få ett slut. Jag orkar inte höra om hur dålig jag är och hur bra den personen är. För det är ju så, börjar man fundera ordentligt på att förtjänar inte jag något bättre än det här egentligen så är svaret JO DET GÖR DU. 

Något jag har lärt mig under mina år med övervikt är verkligen att de vänner som hela hela hela tiden ska vara bättre än dig, ha bättre saker eller helt enkelt bara tycker att han/hon är bättre. Då förtjänar ni så mycket bättre. Det finns alltid någon för alla, oavsett om det handlar om kärlek, vänskap eller bara någon att prata ut med. 

Tankar är ju egentligen en rätt farlig sak, dem kan ju få in dig på helt fel spår emot vad du egentligen hade tänkt dig ifrån början. På kontoret pratar vi väldigt ofta om något som kallas för R.M.I som står för rätt mental inställning. Vilket är väldigt sant, har man rätt inställning till det man ska göra så blir det ofta väldigt bra tillslut. Kämpa och tro på er själva. Har ni vänner som bara suger ur energi ifrån er, antingen tar ni upp det med personen eller så klipper ni bandet med den. Alla förtjänar att ha fantastiska vänner som pushar en och ger en ny energi till att fortsätta. 

Min energi för dagen är dessvärre slut nu, så jag ska använda den sista jag har till att lägga en fuktmask och starta en film. Så hörs vi imorgon igen! Sov gott med er! 

 

PUSS-M❤️

Dags att visa sanningen...

Hej vänner,

hur mår ni idag? Jag mår superbra! Söndag betyder ju som bekant träning. Det ska bli så skönt att svettas lite igen. Det har varit fullt upp hela helgen med kalas, fix hemma och givetvis en snabb utekväll med Carro. Idag är det som sagt gym på schemat med en del saker att styra upp hemma först. Lakanen ska bytas igen, det ska dammsugas, torkas av och göras matlådor för veckan. Simpelt men ändå roliga saker att göra. Eller? 

Hur som helst, söndagar är verkligen en dag som behövs. Foodprep är något jag verkligen verkligen verkligen måste göra. Det är viktigt att äta ordentligt och viktigt att röra på sig. 

I en hälsoresa kan man ju ha väldigt olika mål. Mitt mål var ju och är även nu att tappa vikt, stärka upp mina muskler. Främst rygg och bål. Men även forma om min kropp. Folk skojar ju ofta och säger att det krävs "blod, svett och tårar" vilket det verkligen har gjort. Jag är absolut inte klar, väldigt långt ifrån klar. Men jag har kommit en bra bit på vägen. Det har varit gånger jag verkligen gett upp, börjat slarva igen och struntat helt i träningen. Men jag har mått så fruktansvärt dåligt efter det ås jag har fortsatt den snirkliga vägen emot mitt mål. Självklart är ALLA olika. Det som funkar för mig kanske inte funkar för dig och det som funkar för dig kanske inte alls funkar för dina kompis. Just för att alla är så olika som personer. 

När man bestämmer sig för att göra en förändring i livet, så finns det ju ett par olika vägar att gå. Antingen gör man det på "riktigt" eller så gör man det ordentligt ett tag för att sedan falla tillbaka i gamla mönster. Båda vägarna är hemska. Jag har gått dem båda två, men först nu när jag började göra det för mig själv så har jag lyckats. 

Wow det tar verkligen emot att lägga upp det här. men det visar på något sätt hur långt jag har kommit. När den här bilden togs. Mådde jag fruktansvärt. Både psykiskt men också fysiskt. Jag orkade inte göra speciellt mycket, satt mest hemma på helger eller jobbade för att jag inte ville umgås med andra. Jag mådde bäst av att vara ensam. Framförallt att äta själv, det var något jag såg fram emot. Förstår ni när det går så långt att man längtar till att få stänga in sig i sitt rum hemma för att få äta ifred. Utan att någon dömmer en, tittar snett eller viskar bakom ens rygg. 

Den person som visas på bilden är ju jag, men det är inte den bilden jag har av mig själv. Jag är ju glad, egentligen. Jag är sprallig och jävligt envis. Men på något sätt så försvann den delen av mig på vägen. Det var mycket som hände, väldigt många nya intryck. Det blev en flykt att bara strunta i allt. 

Jag skämdes så mycket över mig själv, över att jag varit så svag och inte kunnat ordna upp mitt liv så som alla föreställde sig att det skulle gå för mig. 

Så som jag både mådde och såg ut på den här bilden kommer jag ALDRIG att göra igen. Aldrig någonsin kommer jag tillåta mig själv att må så dåligt och egentligen misshandla min kropp igen. Vägen till framgång är verkligen inte spikrak. Jag är ingen häxa som kan knäppa med fingrarna för att få det som jag vill ha. 

  • Under ganska många år av mitt liv, har jag sett på mig själv på ett sätt ingen ska behöva göra. Jag har känt mig ful, äcklig, dålig, värdelös. Ett tag skämdes jag så mycket att jag inte ens kunde vara i skolan. 
    Killar som var så viktigt, jag kunde aldrig tänka mig att någon kunde älska mig för hur jag såg ut. Jag kände hur blickarna brände i ryggen när jag gick förbi i korridoren. Antingen hörde jag hur folk pratade om mina ”enorma bröst” eller ”hur tjock” jag var. En efter en kom dem in i mitt liv, men jag var aldrig bra nog att behålla. För, jag var ju inte smal. 
    Under 10 år av mitt liv har jag mått dåligt över min vikt. Pendlat mycket upp och ner, mest upp. Det gjorde ont i hela mig när jag en dag fick ett sms med texten ” jag dejtar inte tjockisar, men vi kan ju vara vänner”. Jag grät mig till sömns i en vecka, efter det började jag svälta mig själv. Jag åt nutrieltt, jag levde på 400 kcl per dag i form av pulver och vatten, tränade massor för att. När jag är smal, kommer han vilja dejta mig. 
    Jag orkade inte hålla på så länge, gick upp dubbelt så mycket som det jag gått ner. Sen vände det, jag ville göra det för min skull. Inte för någon annans skull. Så 26:e april 2017 bestämde jag mig. Nu en gång för alla. Nu ska alla få se att jodå. Jag kan, jag också. Idag. Drygt 10 månader senare, nästan 40 kilo lättare och 44 centimeter mindre i midjan. Känner jag mig så fantastisk på alla sätt som går. 
    Så, en gång för alla. Till er som undrade i en gruppchatt om jag skulle klara det här. Det kan ni ge er fan på att jag har gjort. Till er andra, ni ska veta hur otroligt stolt jag är över det här. Ingen kan säga att jag inte gjorde det. Jag bestämde mig och tillslut lyckades jag. #girlpwr ðŸ¥‚🍾❤️

I fredags lag jag ut den här bilden på Instagram. Med den här texten. Livrädd över vad folk skulle kommentera. Jag fick så fina kommentarer och peppande ord. TACK ifrån botten av mitt hjärta. 

Det är fortfarande samma tjej på bilderna. Det är jag. Samma Madde som alltid har funnits. Den främsta skillnaden mellan dem är förutom det uppenbara som är vikten och storleken på min kropp. Skillnaden sitter främst på insidan av mig. Min kropp är stark nu, min hjärna fungerar mycket bättre, jag känner att jag orkar mer. Idag kan jag vara glad, njuta och faktiskt unna mig att äta middag ute med mina vänner. Ta ett glas vin eller en drink utan att tänka för mycket på det. 

Här kan jag för första gången, stå rak i ryggen och låta någon annan ha kontrollen över kameran. Jag vet att jag har sagt väldigt länge att jag ska börja släppa kontrollen, låta andra fotografera mig för att kunna visa er vad jag har på mig, hur jag tränar med mera. 

För att vara helt ärlig, har jag ALDRIG menat det. Förens i fredags. Så, jag vill verkligen tacka alla mina fantastiska vänner för att ni stöttat mig och fortfarande stöttar mig i de val jag gör. Ni är värda allt som finns på jorden. 

Den här bilden var inte bara ett uppvaknande för mitt numera fantastiska självförtroende. Men också starten på något helt nytt. Det var en riktigt ögon-öppnare och ett stort steg att ta. För vissa är det ju bara en bild, och jo det är det. Men den symboliserar så mycket för mig. Utan att ens tänka på det så sträckte jag på mig och stod med huvudet högt för att det kändes rätt. Jag har nog aldrig känt mig så vacker i en klänning som jag känner mig i denna. Den har allt en liten svart klänning behöver. 

Resan är lång ifrån slut än, det är mycket kvar. Men ibland är det viktigt att stanna upp. Inte för att se bakåt, för dit ska man inte igen. Men för att se hur långt man har kommit. Det hjälper inte att se hur långt man har kvar till sitt mål. Bättre att se hur långt man har kommit. 

Det är framförallt viktigt att se sig själv i spegeln och ta in vad man har presterat. Det är så svårt att få hjärnan att hänga med, men det går. 

Allt går, bara du vill det tillräckligt mycket. 

 

PUSS -M ❤️

 

 

 

 

En kvinnlig kropp & att låta någon annan fotografera en

Hej vänner!

Hur mår ni? Jag är så glad, sprallig, lycklig och så jädra taggad på det som komma skall!! Åkte in till stan vid ett tiden för att dels hälsa på mami på jobbet, köpa present till lillsessan, ta en kaffe och släpa med Samuel i alla butiker längs gågatan, krams med mina hunkistjejer och givetvis en snabb runda i ett par butiker med min goldengirl Carrow. Vi pratade givetvis en massa skvaller, jag köpte med mig nya ljuvliga Ittala glas hem. HÄR kan ni hitta dem! Jag har ju blivit helt hooked på heminredning och porslin senaste åren... Hahah. Dessa är så tunna och sköra, perfekt att dricka iskalla bubbliga drycker i! 

Jag har ju varit inne på den röda klänningen ifrån Ralph Lauren som jag visade för ett tag sedan. Men när jag släpade med mig Samuel in på rådhuset än en gång hittade jag denna MAGISKA klänning ifrån mitt älskade älskade älskade Michael Kors. Jag blev kär i den direkt. Ser ni hur vacker den är. Så magisk. Livet är underbart, en bred osymmetrisk spets i form av vackra blommor, enkla och klassiska snitt, vackra ärmar. WOW är allt jag säger. 

Om vi bortser ifrån att jag ha en fruktansvärt dålig bh för just denna klänning så är den nog en utav de finaste klänningarna jag både sätt och haft på mig. Ja om vi bortser ifrån sådan "röda-mattan" klänningar... 

Jag tänker att denna ska bli min tjugoårs present till mig själv efter ett långt år av väldigt mycket och stora framsteg både i livet och i karriären! 

I vanliga fall brukar jag ALDRIG låta någon annan ta kort på mig. Det är ett BIG NO NO. Men idag lät jag det hända och det var inte så illa faktiskt. Jag vet ju själv att det har mycket med mitt huvud att göra. Det är ju så lätt att förvränga kroppen med olika vinklar... Den är ju ändå kvinnlig och orkar med alla mina bestyr jag håller på med. Det har hänt så mycket på så kort tid. Jag är så oerhört stolt och lycklig över vad jag själv faktiskt har presterat. Jag lovar att visa er före och efterbilder. Men än är jag inte riktigt redo för det... Vi får se när det kommer! 

Nu ska jag efter ett par dagars försök äntligen sätta mig ner och kolla på den nya Beckfilmen! I förmiddags hanns det inte med. Men nu blir det av! I mjukisar, med ett stort glas iskall cola zero. Vad ska ni göra imorgon? Jag ska äntligen till gymmet igen! 

 

PUSS -M❤️